Den viktiga leken

Lilla Edets Brukshundklubb bokade en kurs med Tobias Gustavsson och Jessica Åberg medförfattare till boken Spårhunden och lukterna, en kurs i ”Den viktiga leken”.
Jag hade den stora lyckan att få gå två dagar, första dagen med Ära och andra med Azka.
Tobias och Jessica arbetar på SWDI -Scandinavian Working Dog Institute, där dom bland annat erbjuder kvalitetssäkring, utbildning och utveckling av arbetande hundekipage.
Dom bedriver också forskning kring användning och utveckling av arbetande hundar.
Min syn på många ”kända” hundkunniga har förändrats något efter helgen.
Det är ju oftast bara eget tyckande, det finns sällan några tester bakom som kan visa på att det är så kallade sanningar.
 
Vi fick starta en och en med att visa hur vi leker med våran hund idag och under tiden stod övriga och förde anteckningar om vad dom såg.
Frågorna var bland annat:
Vad leker dom för lek?
Leker hunden med leksaken eller med husse/matte?
Tycker hunden att det är kul?
Hur ser konflikten ut?
Varför vill inte hunden komma tillbaka?
Vad händer när leksaken försvinner?
Fungerar leksaken som belöning?
Varför vill den inte släppa leksaken?
 
 
 
 
 
Efter det gick vi igenom alla hundar och sedan visade Jessica leken med sin hund och efter det fick vi leka med våra hundar.
Det blev en klar skillnad det var bara så svårt att inte falla tillbaka i det ”gamla” sättet, det blev så mycket man skulle tänka på just då.
Och det var nog en av anledningarna till att vi körde två och två för då fick den som för tillfället var utan hund tala om när den andra gjorde fel.
 
Jessica instruerar
Jessica instruerar
Jessica instruerar
 Efter lunchen visade Jessica hur man får släppandet och senare också fokus träning.
Vi diskuterade att köra med två föremål när en hund inte vill komma in men det rekommenderades inte.
Vi vill ju att hunden utför något först för att få belöningen, börjar vi vifta med ett annat föremål så blir det som en muta och många gånger släpps första föremålet på vägen in och då har du ju inte fått in hunden med föremålet i alla fall.
Målet är ju att hunden leker med föremålet tillsammans med oss.
Och i leken så får man ju svar direkt på om man kampar för mycket för då svarar hunden direkt med att inte komma in med en gång och/eller ta en lov.
 
Vi halkade in lite på spår också, och hur hundar riktnings bestämmer spår är det ingen som vet.
Men det finns även här mycket tyckande och tänkande som lätt kan bli till sanningar.
Att vi som förare påverkar våra hundar är helt klart, Tobias berättade att dom testat narkotika hundar som är aktiva i tjänst.
Dom hade satt postit lappar i ett rum och talat om för förarna att det vid lapparna fanns narkotika.
Det var ett fåtal hundar som inte markerade och efteråt fick förarna veta att det inte fanns någon narkotika i rummet, hmm……
 
Vi fick till oss en hel del under kursen och man insåg att mycket som man lärt sig att
–så skall du göra, kanske inte var vad man borde göra.
En av dom sakerna var t.ex. att man ber sin hund sitta innan den får gå ut genom dörren, innan den får hoppa ut ur bilen m.m.
Och att det ofta görs i tron att det lugnar hunden, men det är ingenting man skall förutsätta.
När hunden sedan får ett varsågod så exploderar den ut genom dörren/bilburen.
Bättre var då att lägga handen på hunden kanske lite lätt trycka den mot sina ben och ”känna” när den lugnat sig.
Det är bättre att försöka få in den rätta känslan i hunden och belöna det.
Har man däremot en lugn hund som man vill få lite mer fart i så skulle man kunna testa med mycket ”regler” eftersom många sitter och laddar i stället för att lugna ner sig.
En riktigt rolig och lärorik helg.
Jag hoppas att någon gång få möjlighet att gå en kurs i spår för dom, det skulle va nåt de!