Som jag har missbedömt Ära 
När hon och Azka rök ihop så var det tack vare Azka det slutade så pass väl som det gjorde.
Azka lyssnade till slut på mig och backade undan och det var räddningen.
Jag har hela tiden trott att Ära inte skulle lyssna eftersom hon inte gjort det tidigare och inte heller backa en tum.
Idag var vi på väg till ett spår jag lagt och två hundar kommer rusande ut ur en trädgård och den ena flyger på Ära medan den andra stannar i trädgården för rädd för annat.
Slagsmålet är ett faktum.
Jag lyckas till slut få ner handen och kommer åt halsbandet på den andra hunden som då har ett tag i Äras skägg, när den hunden släpper för att ta ett nytt tag drar jag bort den och Ära som jag tror tänker ta chansen att flyga på gör precis tvärt om, hon backar undan.
Nu håller jag ett stadigt tag i den lilla argbiggan och funderar på nästa steg då det visar sig att ägarna inte är hemma.
Ära går bakom och nosar den andre i baken och sedan drar jag med mig hunden till grannar allt medan Ära går vid sidan av och tycks undra varför vi skall ha den där med oss.
Jag har inte hittat några skador på Ära, har pratat med ägarna till dessa hundar och har lugnat ner mig ett antal grader.
Vi tog spåret ett antal timmar senare och jag är när allt kommer omkring stolt över Lillfia som backade undan och lät mig ta över.
