Semesterdag

Jag behövde få känna lite semester känsla så jag packade en korg, Azka och kameran och sedan gav vi oss iväg till Kinnekulle.
Jag ramlade ju ner i ett hål efter senaste träningen och det var skönt att få gå och fundera lite även om det inte blev så mycket bättre men Carina försökte dra upp mig idag och lite bättre blev det nog.
Det är skönt med träningskompisar när det blir så här.
När vi kom fram till Kinnekulle så körde jag lite hit och dit, hade ingen karta.
Men vi hittade ett trevligt ställe att inta frukosten på.
 
 
Sedan började sökandet efter sevärdigheter.
Först hamnade vi vid stenbrottet i Hällekis och gick runt där en stund.
 
 
Därifrån siktar jag ett utkikstorn som då blir nästa besök.
När vi kommer dit så visar det sig att det är ett större torn än jag trodde och att det är stängt.
 
 
Men vem behöver ett torn med den utsikten.
 
 
Där stod också ett monument över Norska motståndsmän som omkommit i en flygplans olycka.
 
Natten mellan den 28 och 29 augusti 1944 var dimmig och det plan som lyft från Bromma med 15 norska motståndsmän på väg till Leuchars i Skottland hamnade i ett oväder och fick avbryta flygningen och försökte ta sig till Torslanda för att landa. Av någon anledning så uppmärksammade inte piloten att Kinnekulle fanns i deras väg och kraschade rakt in i på toppen av berget.
Planet missade med en hårsmån Utsiktstornet och plöjde upp en bred gata i skogen när det slogs i spillror och fattade eld.
Till minne av den tragiska händelsen på Kullens topp restes ett monument 1945 av Danmark, Norge och Sverige, symboliken i detta är följande:
– 15 stenar i varje pelare motsvarar antalet passagerare
– 11 stenar som tak är antalet som dog i kraschen
– 4 hörnstolpar symboliserar antalet överlevande
– 3 basstenar står för Danmark, Norge och Sverige.
Denna text är hämtad från Hällekis Kuriren
 
 
Efter att ha kommit tillbaka till bilen igen var det dags för lite fika.
 
 
Sedan bar det iväg till Hastings kyrka.
 
 
Efter denna lerpromenad var det dags för Azka att få bada lite, jag körde mot campingen och hittade ett ställe strax innan.
 
 
Efter detta körde jag runt en del i jakten på Lasse i berget.
Jag hittade till slut och det kan inte ha varit lätt att bo där, tänk bara på vintrarna.
 
 
Nu började det bli dags att ge sig iväg hemåt men jag tog en sväng förbi, jag tror det hette Blombergs hamn och där fanns ett något annorlunda skepp.
 
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.