På panget

Hej! Kan ni tänka er, min matte har lämnat mig på pensionat. Som om jag skulle vara gammal, för det är ju vad man tror, pensionat= hem för pensionär. Jag fick med mig min säng och egen mat. När vi kommer dit visar det sig att det är ju hos Marie jag skall vara, och då blev det genast mycket roligare. Henne kan man göra mycket bus med. (trodde jag).

Jag får eget rum och Marie har lagt ett påslakan på golvet och lite godis i min säng, nu är jag övertygad om att det blir trevligt. Vi startar med en promenad, efter det att Marie försökt få matte att förstå att hon kommer att klara sig utan mig och jodå hon får gärna ringa 8 ggr om dagen. När Marie äntligen har lyckats få ut matte genom dörren så ger vi oss av.

Det var inte riktigt som att gå med matte, om jag har bestämt mig för att lukta på ett träd tre meter in i skogen så är ju det normala att man tar sats och gör en snabb rusning mot trädet och ofelbart följer matte lydigt om än ostadigt med in i skogen. Nu fungerade inte Marie riktigt lika bra, hon är en jäkel till att vilja bestämma och tyvärr fick hon oftast göra det. Ni vet ju hur det är, låter man dom bestämma någonting så har dom snart övertaget, promenaderna blev hädanefter på hennes villkor.

Dom övriga gästerna fick man passa på att spana in medan dom gick förbi, där var en dobermann som till och med jag skulle kunna få ett och annat ”tok tips” av. Och så var där två schäfrar som gick i rastgården jämte mig, men det skulle dom snart inte vilja göra så länge till. Jag retade dom så gott det gick, dom blev något sura, för att inte tala om Marie som kom ångande och talade om för mig att man faktiskt inte kan bära sig åt hur som helst mot övriga gäster, och så fick jag gå in och lägga mig. Jag behöver väl knappast tala om hur sur jag blev. Jag ska minsann ge igen.

Senare kom där en mycket trevlig riesentik och vi fick både leka och gå på promenader ihop. På kvällen var jag ganska trött och somnade gott, men vaknar av ett ljud jag känner igen och hör att matte har kommit. Hon och Marie är på väg in och jag blir lite orolig, jag vill ju inte göra matte ledsen men jag vill gärna stanna ett tag till, jag är liksom inte klar. Jag vill umgås mer med riesen tiken och så är jag ju igentligen sur på Marie.

Jag står där och tittar mig runt i mitt rum när blicken faller på påslakanet som jag har bäddat ihop, nu gäller det att handla snabbt innan dom kommer in. Ett stadigt tag i påslakanet och fram till vattenskålen, nu gäller det att hinna få i hela påslakanet, jag pressar så gott det går och när dörren öppnas är nästan hela påslakanet i vattenskålen. Dom har så mycket att diskutera att dom inte noterar mitt lilla tilltag. Och med ett brett flin går jag stolt ut ur pensionatet och kan knappt bärga mig till nästa gång jag får komma hit.