2009-12-05

Idag fick vi ett spår 600-700 m 10 apporter en boll + slut, spåret var osnitslat. Hon börjar ta bakspår men vänder själv och rusar åt rätt håll jag är inte med och det blir stopp i linan varpå hon tror att hon är fel ute och återgår till bakspåret, jag stoppar henne medvetet och då vänder hon rätt igen. Hon fixade spåret galant och hade väldigt lite repetitioner i vinklarna så jag är nöjd. Vi spårade i Lindome och åkte sedan till Göteborg Mölndals Brukshundklubb. Uppletandet var hon riktigt bra på, jag hade fyra föremål ute dom låg på diagonalen. Hon försökte inte gräva ner något föremål och vid varje gripande av föremål så vände hon och kom in med dom utan att jag behövde säga någonting. Och hon försökte inte springa vidare i rutan med föremålet för att hitta flera. Det enda att klaga på är att hon släppte föremålen innan hon var ända framme men det beror på att jag hade godis i handen när hon kom in. Lydnaden hoppade vi över, det stod några bilar och folk med jackor som det stod ”pyrot” på strax före klubben. Av deras utrustning att döma så handlade det om fyrverkerier. Så när vi var klara med uppletandet så hörde vi den första vinande smällaren fast själva smällen uteblev. Ingen av oss ville stanna i halvmörkret och köra lydnad till ljudet av fyrverkerier. Så vi avslutade dagen och åkte hem.

2009-12-02

Jag har tränat ganska måttligt den senaste tiden det har mest blivit promenader. Och spår har det inte blivit på tre helger på grund av annat och det känns inte helt bra. Det senaste spåret var ca:700 m utan snitslar och vi gick det själva utan spårläggaren. Om man bortser från påsläppet där jag blev liggande raklång en stund så skötte hon sig galant och tog alla apporter, hade små repetitioner i vinklarna. Och i uppletandet var hon också bra hon har mycket mindre tendenser till att gå och gräva ner föremålen, det är främst dom mjuka sakerna som ger problem. Då vi tränat har jag använt mig av extern belöning och det ger fortfarande ett lyckat resultat. Det är bara så besvärligt när man tränar själv att hela tiden behöva springa bort och fylla på med godbit. Jag skulle vilja ha mer ”flyt” i träningen. Så vid ett tillfälle bad jag Carina hjälpa mig, så fort jag placerat henne vig skålen gick allt åt skogen. Azka gick på högvarv lyssnade inte och ”trodde” en massa saker, rätt var det är så far hon iväg mot ett annat ekipage och av henne att bedöma såg det ut som om hon plötsligt fick för sig att det var budföring vi höll på med. Efter att ha lyckats med lite av det vi tänkt så avslutade jag. Vi skulle behöva en godis påfyllare lite oftare, med andra ord vi tränar för mycket själva.

2009-10-25

Jag vet inte vad det är som strular på fotogalleriet men det gör mig så frustrerad, någon gång får jag väl förhoppningsvis ordning på det. Vi har haft träningshelg på klubben. Så himla kul, vi delade upp oss i två grupper dom som ville köra brukslydnad och dom som ville köra lydnad. På lördagen var vi 5 bruksekipage och 4 lydnadsekipage. Och på söndag var vi 6 bruksekipage och 4 lydnadsekipage. Vi hade äggklocka med oss och körde 20 min på förmiddagen och 10 på eftermiddagen + upplet på eftermiddagen. På söndag körde vi 15 min på förmiddagen och 10 direkt efter det och nöjde oss med upplet på eftermiddagen. Vädret var väl inte det bästa men trotts det var både vi och hundarna vid gott mod. Jag fick pröva på extern belöning och Azka köpte detta direkt. Och jag var snabbt såld på detta, jag tror att jag hittat våran träningsmetod. Jag är väldigt nöjd och har fått snabbt resultat.

2009-10-19

Nä det vill sig inte, vi tävlade både lördag och söndag. Att tävla två dagar i rad är ingenting för Azka, på söndagen var hon minst sagt hängig det fanns inte något bus i henne hon ville bara åka hem. Hon tyckte att det var så tråkigt. Hon brukar ju ”rulla” på rumpan på platsen men hon låg blick still. Och tråkigt vill jag inte att det skall bli så nu är det peppning och skoj som gäller. Min lilla docka. På lördagen var det bättre humör men där avstod jag platsen, jag litade inte på alla som skulle lägga och ville inte ta några risker. Allt gick bra men jag kände ändå att jag hade gjort rätt Och poängen hade ändå inte räckt till. Jag har strukit mig från tävling nästa helg så nu väntar vi till våren

2009-10-15

Igår la jag ett appellspår någonting mer gjorde vi inte. Hon var jätteduktig så jag var klart nöjd. Idag åkte vi till klubben och körde igenom appellen och kan hon bara gå så här på tävling så har vi inga större problem. Och i morgon blir det ingen träning vi nöjer oss nog med en rejäl promenad.

2009-10-13

Träningen igår gick riktigt bra jag körde apportering lite extra och det blev bättre. Idag tränade vi först uppletande och vi kom till dukat bord för Ann hade redan vallat rutan. Azka skötte sig ganska bra men har fortfarande tendenser att vilja gräva ner föremålen, men jag är nöjd. Lydnadsträningen gick riktigt bra, hon rullar på rumpan på platsen och idag pep hon en hel del men jag har inte bråkat med det och rullningarna på rumpan har minskat så jag tänker köra på som vanligt. Linförighet, läggande och inkallning var riktigt bra. I framförgåendet så pendlar hon och vill gärna nosa så det skulle vi behöva lägga lite tid på. Apporteringen gick ganska bra vi gjorde 10 kast och av dom misslyckades 4, hon tjuvade på två nosade på ett och släppte apporten framför mig på ett. Men dom sista 3 blev bra. Hindret tränade vi inte. I morgon blir nog en träningsfri dag.

2009-10-10

Jag bröt tävlingen idag, hon är i sin egen lilla värld. Vi har tränat varje dag denna veckan och det har fungerat bra men eftersom det inte funkar på tävling så måste det vara så att jag gör något fel. Vi hängde i ganska länge innan jag tyckte det var dags att åka, och eftersom Eva erbjudit sig att bjuda mig på kantarellpaj efter tävlingen så var det inte så svårt att packa ihop och åka. Nu är det tävling igen om en vecka och om träningen under veckan inte blir markant bättre mot var den var förra veckan så är det ingen idé att försöka. Men andra ord gäller det att hon är väldigt bra på träningen. Något som var väldigt positivt var att det sköts en del från en skjutbana ganska nära och det fanns inte någon som helst reaktion hos Azka. Och igår hade jag öppnat ett fönster på vid gavel och hängde på trimbordet som stod nedanför för att ta kort och rätt var det är så är det någon som skjuter in sin studsare säkert inte mer än 50m från huset, det ekade ganska bra och jag har ju fått order om att inte titta på henne och att försöka uppföra mig normalt. Jag kände hur jag frös till is och fick en klump i magen men sansade mig ganska fort och fortsatte fota som om inget hänt. Hon började vandra omkring vid min sida och hoppar upp på min rygg med framtassarna, jag försöker känna om hon skakar men kan inte känna något och då går skott nr 2 av. Då hoppar hon upp med framtassarna på bordet jämte mig och då kan jag inte hålla mig längre utan tittar för att se om hon skakar det syns ju rätt bra på öronen i så fall. Hon skakar inte och har öronen framåt och börjar klättra med bakbenen för att försöka ta sig upp på bordet så jag stoppar undan kameran och hjälper henne upp på bordet. Hon har ”tappat” svansen med den är inte under magen den hänger rakt ner med spetsen utåt och hon kör ut huvudet genom fönstret och sedan går hon ett varv på bordet och sätter sig ner, då vinklar hon öronen som om hon lyssnar ut genom fönstret. Jag pratar glatt med henne och hon slutar att lyssna bakåt och visar intresse för mig. Jag lockar glatt ner henne från bordet och när hon landar på golvet så åker svansen upp och skotten är glömda. Jag stänger fönstret och strax efter kommer skytten gående, det blev inga mer skott. En lagom träning.

2009-10-04

Ja vad kan man säga, min lilla docka visade verkligen vad hon kan ställa till med på sista tävlingen. Det var inte många rätt någonstans. Och som vanligt så hittar jag bra ursäkter, en är att vi kanske inte skulle tävlat två dagar i rad, den andra är att hon betedde sig som hon gör tre veckor före löp och om det stämmer är hon en månad för tidig men då får jag ju en hållbar ursäkt i alla fall. Jag borde nog sätta mig ner och granska mig själv. I går var vi ute och spårade med gänget. Vi var 8 glada själar som trotsade regnet och spårade i trakterna av Kållered. Vi fick ett elitspår med ca 1 timmes liggtid. Azka var väldigt okoncentrerad hon gick av flera gånger men kom tillbaka igen och fortsatte det kändes som om hon hade väldigt mycket spring i benen, ju längre hon spårade desto bättre blev hon men jag var ändå inte nöjd. Uppletandet började väldigt bra men sedan började hon strula där också hon ville gräva ner föremålen och helst ha dom för sig själv. Och hon har problem med plånböcker av alla föremål, dom tar hon inte. Hon markerar dom tydligt och kan markera varje skick men hon tar inte upp dom. Så där har vi något att jobba på. Och dagen avslutades med att jag, Eva o Jari åkte till Kallebäck och tränade lydnad. Hon var okoncentrerad och ville bara nosa överallt. Vi får se vad vi kan åstadkomma under veckan tanken är att vi skall tävla till helgen men om hon är så här så kommer vi nog att avstå.

2009-09-19

Det var ett tag sedan det hände något på hemsidan, ett dataproblem uppstod. Men nu är den igång igen med ett något ändrat utseende. Det är lite svårt att komma ihåg vad som hänt sedan sist, men idag tävlade vi appell och det var väl ingen höjdare. Vi fick ihop 220,75p knappast något att vara stolt över. Men det finns som vanligt inget förutom mig själv att skylla på. Hon nollade apportering på grund av tjuvstart så nu har vi tränat lite extra på det i kväll för imorgon gör vi ett nytt försök. Förutom att träna lydnad och spår så tränar vi även skott. Dom sista gångerna har det gått riktigt bra och så länge inget oförutsett inträffar så kommer vi att fixa detta. Vi har även varit på utställning på Öland tillsammans med en massa Kantbergare. Av 10 anmälda hundar tillhörde 8 Barbros uppfödning, och det gick riktigt bra för hennes hundar. Azka var väl inte direkt sminkad för bal (och inte hennes matte heller) men hon har nu sin tvåa i öppen klass. Men troligen så ställer vi även i Växjö i oktober, det blir ju den årliga kräftskivan och då kan man ju passa på att ta en trevlig dag i glada vänners lag på utställning också.

2009-03-27

Förra helgen var vi tillsammans med Bruksgruppen hemma hos Carina och fick lägga appell spår tävlingsmässigt. Allt för att hjälpa oss inför stundande tävling. Azka spårade bra men gick över första apporten. Och fort går det. Jag behöver tänka på att släppa ut hela linan även efter apporterna och vara tydligare i påsläppet. Lydnaden tragglar vi med ett antal dagar i veckan. Det går ganska bra men problemen är att hon gärna vill ”smita” mellan momenten och går på tävlingsledarens order. Så det behöver vi jobba mycket med. I morgon spårar vi med träningsgänget i svartedalen.

2009-03-14

Förra helgen spårade vi vid Gunnarsvatten. Azkas spår var ca: 1000 m, 8 apporter och två tennisbollar. Hon var riktigt duktig. Hon var lite ”trög” med att komma in med apporterna i början och så går det ju för fort. Men för övrigt är det inget att klaga på. Idag spårade vi i Källeröd (Kode). Azkas spår var ca:1300 m, 6 apporter, 2 bollar + slut. Det var ett jätteroligt spår att gå, det gick över skiftande terräng allt från skog till berg. Hon undersökte någonting annat vid ett tillfälle och jag lät henne hållas. Jag vill undvika att ”lägga mig i” och hon släpper det hon håller på med och återgår till spåret. Dom gånger hon kom av spåret så var hon snabb med att korrigera sig själv tillbaka till spåret igen. Hon var väldigt duktig och jag var väldigt nöjd.

2009-03-02

I lördags spårade vi i Bohus, det är alltid roligt att komma till skogar som man inte spårat i tidigare. Min docka var fantastiskt duktig. Spåret var ca 1000 meter 10 apporter och doftade av älg. När Jari la spåret så hörde han älgen bröla borta i det spåret jag höll på att gå för Dan, men jag såg den aldrig. Älgen hade passerat i mitt spår och fortsatt vidare mot Dans spår. Påsläppet gick bra hon gick över första apporten och som vanligt beror det på att jag inte håller igen tillräckligt, det går med en rasande fart. Hon var jätteduktig och fixade spåret galant. När vi kom fram till stället där älgen passerat så snurrade hon lite och ställer sig och vädrar efter älgen sedan vänder hon sig mot mig jag bara nickar och säger nu fortsätter vi och hon sätter ner nosen och fortsätter. Efter detta spår var hon nöjd och jag var både nöjd och stolt.

2009-02-27

Lördagen som gick hade vi MH och jag var figge, det ger i alla fall mig dåligt samvete att min lilla docka blir åsidosatt större delen av den dagen. Så för att försöka döva samvetet så la jag ett spår på fredag kväll som jag tog innan jag åkte till klubben lördag morgon. Jag la spåret på gärdet bortanför mitt hus det var ca 300 m, 5 apporter + slut, 10 timmars liggtid. På väg mot påsläppet (jag har selen och linan i handen så hon vet vad som komma skall) går hon hela tiden ner mot gärdet i tron att här är det nog. Jag brukar sela på i god tid nu bestämde jag mig för att passera där jag gått ner för att vara säker på att hon markerar spåret och inte bara chansar. Vi passerar där jag gått ner och plötsligt tvärvänder hon och markerar tydligt där jag gått ner. Jag selar på och upptäcker att jag tappat handskarna, att hålla i linan är inget alternativ så jag låter henne rusa iväg, efter ca 15 meter bromsar hon upp och tar det lugnare och strax efter ligger en apport. Hon undersöker harspår väldigt intensivt, när hon går av spåret för att ”rota” i ett harspårsmyller så säger jag VAD HÅLLER DU PÅ MED och hon återgår genast till spåret och fortsätter. Hon går över två apporter vilket troligen beror på farten, hon löser vinklarna väldigt bra. Mitt samvete är dövat. På söndagen spårade vi hemma hos Carina. Jag och My la ett spår på samma sätt som jag och Carina gjorde förra helgen. Skillnaden var att vi gick varandras spår. Första korsningen var inga som helst problem i andra undersökte hon mitt spår en bit innan hon vänder och fortsätter. Det gick som vanligt fort i spåret men hon slog inte så mycket. Hon tog alla apporter men var trög med att komma in med dom Spåret var ca 500 m, 3 apporter + slut. I morgon spårar jag med gänget igen.

2009-02-16

Igår la jag och Carina ett parallellt korsande spår, varför? jo vi tyckte det skulle vara spännande att se hur hundarna löste det. Vi la spåren på ett gärde utanför Carina och där fanns rådjur, hare, räv och människospår När vi skall gå ut för att ta spåret meddelar Bengt att han just såg räven gå över gärdet, Carina och jag konstaterar att nu blir det ännu roligare att se vad som händer. Vi släpper på samtidigt Azka börjar ganska omgående att undersöka människospåret men fortsätter strax på sitt spår, och har nu halkat en bit efter Häxa, då börjar Häxa undersöka och strax så går dom parallellt igen. När vi närmar oss första korsningen så har vi inte riktigt beslutat hur vi skall göra så hundarna möts mitt i korsningen nosar på varandra och sedan fortsätter dom spåra. Strax efter korsningen har vi lagt en apport som belöning och innan jag fått upp en godbit och stoppat ner apporten så har vi halkat efter igen. Och det tyckte Azka var lite jobbigt, hon lyfter huvudet ibland för att se var Häxa är och har väldigt bråttom för att hinna ikapp. Häxa gör tvärt om hon stannar och vänder sig om för att se var vi är. I andra korsningen är Häxa före Azka och det korset tycker vi gick bättre än det första. Och efter att dom tagit slutapporten så är vi väldigt nöjda med deras prestation, så nöjda att vi tänker göra det någon mer gång inom snar framtid. Eller så hittar vi på något annat kul.

2009-02-14

Idag har vi spårat kört uppletande och tränat lydnad. Spåret gick bra om man bortser från att hon gick över 2 apporter varav slutet var den ena, inte så bra kanske. Spåret var ca 1000m och med många vinklar. Hon tog vinklarna riktigt snyggt vid ett tillfälle hade hon alla möjligheter att gena men hon gick hela vägen ut och tog vinkeln. Hon hade harspår, älgspår och rådjursspår att korsa och det hade hon inga större problem med, hon undersökte älgspåret ett par meter innan hon vände och vänder då snett tillbaka till spåret och kommer på spåret där slutet ligger vilket skulle kunna vara en förklaring till att hon missade den, förklaringar är bra att ha. Uppletandet gick inte så bra så vi fick backa lite och Dan tog med henne ut i rutan slängde ett föremål och medan hon var på väg in med det så kastade han iväg ett till. Detta gjorde vi tre gånger och det fungerade bra, så det slutade ju bra. Lydnaden gick till stora delar hyfsat. Men hon är inne i trotts ålder och det visade hon ganska tydligt idag. Jag bygger upp frustration och skäller på henne när hon flöjtar iväg för att hitta på annat. Så jag fick välgrundad och konstruktiv kritik idag och jag köpte det fullt ut. Jag får inte skälla på henne det är bättre att locka henne till mig med godis, det skall vara roligt att vara hos mig även om man har flöjtat iväg. Det är nog ingen större skillnad på henne och en rottis, skäller du på en rottis som lämnat dig så kommer den att lämna dig allt oftare och allt längre. Så fram med godsakerna och ta på kopplet så fort det skall diskuteras något, hon skall inte få en chans att lämna mig det gäller att få stopp på dom dumheterna nu. Owe kommer att hjälpa mig med skotten, jag är såå glad över det. Det första han tänker göra är att byta förare på henne. Låter som en snabb lösning, ge henne till någon annan. Nä så illa är det inte men eftersom jag själv är skottberörd så vill han se om det är någon skillnad med annan förare. Och det blir Marie som tar henne den dagen själv får jag inte lov att vara med. Och Azka är ju mer eller mindre uppfödd på pensionatet och trygg med Marie så det tycker jag var ett bra val. Så jag kommer att lämna Azka på pensionatet innan jag åker till jobbet och sedan sköter Owe och Marie resten. Jag undrar just hur koncentrerad jag kommer att vara på jobbet den dagen.

2009-02-10

Spårträningen blev inställd i lördags så jag la ett eget spår igen. Det var kanske 500-600m startade i skog och avslutade på gärde, ett ganska enkelt spår och hon hade inga problem med det. Söndagen ägnades åt lydnadsträning med bruksgruppen Azka var väldigt ofokuserad och tycktes störd av det mesta. Jag körde lite linförighet, apportering, inkallning och läggande under gång. Inkallningen var väl det enda som var riktigt bra. Och så fick jag ofrivilligt skott också. Någon sköt bortåt häststallet ca:700m bort skulle jag gissa. Detta hände innan det var min tur att beträda planen, jag stod och pratade med Arne och när första skottet föll så reste sig Azka upp och tyckte det var dags att gå, hon tappade svansen och eftersom hon var kopplad så kom hon ju ingen vart. Jag tänkte inte göra någonting som jag inte skulle ha gjort om jag inte hört skotten så jag stod lugnt kvar och pratade. Dom övriga 4:a skotten så stod hon passiv men vinklade öronen vid varje skott. Sedan börjar dom ropa från planen att det är min tur och när vi börjar att gå (mot det håll skotten kom från) så reser hon svansen och travar iväg som om inget har hänt. Jag skall prata med Owe om han har några idéer om hur jag skall jobba med detta. Under veckan har jag tragglat med framförgåendet och äntligen känner jag att jag hittat rätt. Jag klickar henne när hon går ”rätt” och det ser ut att ge resultat, hon blir allt bättre på att gå rakt och att inte dra så det känns riktigt bra just nu. Idag körde jag lite framförgående igen och sedan budföring och apportering. Budföringen var inte så bra i början men vi lyckades avsluta med ett riktigt bra skick. I apporteringen slarvade hon med ingångarna och ”bollade” med apporten på tillbakavägen. April närmar sig med stormsteg just nu och ju närmre vi kommer desto osäkrare blir jag. Det är tur att vi skall ha en träningstävling innan.

2009-02-01

Träningen blev inställd igår på grund av sjukdom och halt hund så jag tränade själv. Jag la ett spår på ca: 700 meter och lyckades som så ofta villa bort mig och var på väg rakt in i mitt upptag när jag upptäcker vad jag är på väg att göra och lägger då en spetsvinkel tillbaka igen men vinklar den in mot mitten och gjorde då en vinkel åt höger och korsar mitt eget spår. Jag var väldigt nyfiken på hur hon skulle lyckas lösa detta. Medan spåret kallnar så kör jag ett uppletande, jag vallade en korridor och la ut två föremål med det ena väldigt nära så att jag skulle kunna stoppa henne om hon ville byta. Hon klarade uppletandet bra. Och spåret löste hon riktigt bra, så bra att jag önskade att någon hade sett det. Hon tog spetsvinkeln fantastiskt fint utan en massa snurrande och löste övergången mycket snyggt. Helt klart väldigt nöjd. Och idag var det den stora dagen, MH. Hon gjorde ett bra MH förutom skotten som hon fick 5 på, varför kan man ju spekulera mycket om. Hon har hört skott förut och inte visat någon berördhet mer än att hon reagerat på första skottet men sedan släppt dom andra. Det är som det är och det är bara att rycka upp sig och ta tag i det. Hon är inte rädd men berörd och inte mer än att det går att jobba bort. Fast nog åkte man ner i hålet men jag tror inte det är djupare än att jag snart är över kanten igen.

2009-01-26

I lördags var vi ute med Bruksgruppen och spårade. Det gick väldigt bra, lilla dockan gjorde ett fint påsläpp och gick förhållandevis lugnt i spåret och tog alla apporter. Carina och Mikael undrade vad problemet var, och jag måste säga att det kändes väldigt bra och just då fanns det inte mycket att klaga på. Anledningen till att Azka gick relativt lugnt i spåret var troligen att det först snöade och sedan regnade så spåren var nog lite svårare än vanligt. Jag fick ytterligare ett spår där jag bett Carina snitsla apporterna, spåret var ganska kort med apporterna tätt. Vid ett ställe där terrängen skiftar lite började Azka snurra och leta och jag funderade på om den lilla skiftningen i terrängen verkligen kunde skapa några större problem. Det var inga problem det var en apport, Carina hade medvetet struntat i att snitsla för att kolla mig och först gav jag Bohman skulden men det var Carinas egen idé. Kul tyckte jag. Jag åkte hem väldigt nöjd.

Söndag morgon var det dags att ge sig iväg igen denna gången med träningsgänget. Vi spårade i skogarna vid Lindome. När jag och Eva anländer fick vi reda på att det skulle bli mycket störningar i spåren. Jari och Dan hade kört förbi ett gäng på kanske 30 st orienterare. Och när vi till slut fått lagt våra spår och tar en fika medan vi väntar så kommer den ena efter andra orienteraren från lite olika håll i skogen. Azka fick ett spår med mycket vinklar och hon drog vansinnigt mycket hon ser ut som om hon gräver sig fram i spåret. Hon missade en apport och troligen var det för att hon ville fortsätta åt fel håll antagligen var det där en av orienterarna hade kommit tidigare. Men jag tillät inte att hon skiftade spår och hon hade det ganska besvärligt ett tag innan hon redde ut det och strax efter ligger apporten som hon går över. Hon genade även i en del vinklar och det beror på att det går för fort. Men jag var ändå nöjd. Sedan åkte vi till GMBK och tränade uppletande. Azka var riktigt duktig och nästa gång skall jag nöja mig med en liten ingångsövning vid sidan av innan jag skickar ut henne i rutan. Kändes riktigt bra. Och efter uppletandet så sköt vi, jag och Azka gick till skogs alldeles vid sidan av planen och körde lite inkallningar och hon visar ingen berördhet. Åter en dag att vara nöjd med. Nästa helg är det full fart igen på lördagen träffar vi träningsgänget och kör hela registret, spår, uppletande och lydnad. Några skott blir det nog också. Och på söndagen går Azka MH.

2009-01-18

Igår var det spårträning igen Azka fick ett appellspår och det gick riktigt bra. Ca: 500-600m och 10 apporter. Jag gick närmre i linan och apporterna låg ganska tätt, hon slog inte så mycket som jag hade räknat med eftersom det blåste lite. Hon har som vanligt vansinnigt bråttom i spåret och ville gå över några apporter i början men jag höll igen och lät henne inte fortsätta och sedan tog hon alla apporter så med lite så kallad spårdressyr så skall det nog bli bra. Jag fick ett ”skärp” av Eva med en hake på att fästa linan i och så mycket lättare det blev att hålla min lilla docka. Uppletandet är jag också nöjd med. Vi körde ingångsövningar igen. I sista korridoren la Eva ut två föremål och Azka for iväg och tog det första som låg ungefär i mitten och sedan fortsatte hon längre ut i rutan, jag ropade nej och Azka stannade till sedan var jag alldeles för sen med att få tillbaka henne så hon stack ut och bytte föremål längs ut. När hon kom in med föremålet så gick Eva ut och hämtade det andra och sedan gjorde vi om det och då la vi bara ett föremål. Skall jag lägga två så får det första ligga väldigt nära så att jag har en möjlighet att bryta henne när hon försöker byta. Avlämnandet var bättre än förra gången. I dag har vi tränat lydnad med Bruksgruppen och vi körde igenom hela programmet för att känna av var vi står. Det känns lite tveksamt att vi skall hinna bli klara för tävling i april, men det är inte omöjligt. Allt hänger på hur mycket vi tränar, så nu skall jag och några till ur gruppen träffas några kvällar i veckan för att ”sparka” lite på varandra. Jag tyckte jag fick ordning på fria följet till slut, det var väldigt struligt och snurrigt i början då jag skulle köra linförighet och inte hade någon större ordning på någonting. Men när jag tagit bort kopplet som var ett störande inslag så blev det genast bättre. Nu gäller det att träna vidare på samma sätt och sedan är det bara att haka på kopplet så skall nog även linförigheten sitta där. Hoppet var ju en katastrof men till slut så fick jag henne i alla fall över hindret. Hon har även problem med folk i närheten ex. att någon kommer och lämnar apporten till mig, hon vill absolut hälsa på alla, så det behöver vi träna mycket på. Apporteringen är dåligt tempo in och tugg. Platsliggningen behöver vi träna oftare hon gick upp idag. Allt var inte kasst det fanns vissa saker som var bra. Framförgåendet var ganska okej, det är avsluten som inte är bra. Inkallningen och läggandet under gång är bra. Snart kommer allt att vara braJ

2009-01-10

Ja, det var verkligen roligt. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss från början. När vi väl tagit oss fram på isvägarna (en kanade ner i diket) dit vi skulle och lagt våra spår så kommer jaktlaget och skall jaga. Det var bara att ge sig ut och plocka ner spåren igen sedan åkte vi till klubben i Stenungssund och la våra spår där i stället. Alla spår gick bra. Min lilla docka skötte sig till stor del väldigt bra. Hon gjorde ett kanonfint påsläpp. Jag måste försöka hålla igen henne i starterna så att hon inte rusar iväg, inte ge henne så lång lina och lägga apporterna tätt och många. Hon drar alldeles för mycket, Boris var 42 kg krigare i spåret och jag gick med linan slagen runt midjan för att hålla honom. Hur den här lilla dockan på 27 kg kan vara värre är underligt, men efter det här spåret så vet jag hur det är att vara ankare. Jari sa till när vi kom fram till ett ställe som gick ganska brant nedför att,  håll i ordentligt nu! Självklart svarade jag glatt och han inte mer än säga det så försvann fötterna under mig och Azka drog mig nedför tills jag likt ett ankare lyckades få stopp bakom en mindre sten. Uppletandet gick också väldigt bra för alla. Jag körde ingångsövningar med Azka, Eva tog med henne ut slängde ett föremål framför henne och när hon var på väg in med det så slängde hon iväg ett till. Azka hade ett bra tempo ut men när hon griper föremålet så blir hon stående och jag tror hon funderar på att ge sig iväg för att se om där finns fler föremål innan hon kommer in och lämnar av. Jag ropade hennes namn när hon blev stående och då vände hon och kom in. Vid något tillfälle så började hon bolla med föremålet och skulle ha en egen liten lek med det några meter framför mig. Hon var ganska lätt att bryta, så dom dumheterna får vi nog ordning på. Nästa lördag bär det nog ut i spårskogen med gänget igen. Tills dess behöver jag träna lydnad.

2009-01-08

Så har man då haft en lång ledighet med många lata dagar. Det har inte blivit mycket till träning under dessa nästan 14 dagar. En dag var jag inne på Årjängs BHK och tränade lite lydnad, det gick så där. Vi började få lite kläm på framförgåendet och det kändes väldigt bra. Och ett spår har vi gjort, det gick riktigt hyfsat. Hon slog inte så mycket men hade som vanligt vansinnigt bråttom. I bruksgruppen fick jag tips om att lägga apporterna tätare och att göra fler vinklar i spåret, gärna någon spetsvinkel. Det kan få ner hennes tempo något. Hon slog väldigt lite i spåret den dagen och det berodde troligen på att det var främmande spårläggare för det är roligare än när jag lägger spår. På lördag skall vi ut och spåra med vanliga gänget, det var ett tag sedan så det skall bli jätteroligt.