Träning 2010

2010-12-01

Krypet tänker jag lägga på hyllan ett tag, när vi skulle träna igår så blev det för mycket. Hon blev så till sig så hon visste inte åt vilket håll hon skulle och for upp lite då och då, med andra ord var hon helt snurrig. Jag måste ta mig en ordentlig funderare på hur jag skall fortsätta för det kommer inte att fungera om jag inte kan få henne att varva ner. Nog för att hon alltid har tyckt att det är kul att träna men så här har hon inte varit tidigare. Som sagt nu blir det till att fundera ett tag.

2010-11-29

Vi var i Stenungssund och spårade i helgen trotts snön. Jag ville ha förledning så Dan gick med Hera över spåret. Azka var duktig och löste förledningarna bra, första förledningen följde hon i bakspår några meter innan hon vände och kollade det åt andra hållet. Vid andra förledningen brydde hon sig inte alls, vid slutet blev det väldigt snurrigt troligen berodde det på att spåret gick genom några älglegor men hon löste det själv för plötsligt står hon där med slutpinnen i munen. Vi nöjde oss med spårträningen med tanke på snömängderna.

2010-11-14

Jag la ett spår till Azka idag och jag konstaterade att jag tränar alldeles för ”lika”. Spåret började på gärdet där jag lagt ett antal spår tidigare, fortsatte sedan upp på vägen och utefter vägen för att sedan gå över vägen och in i skogen. När vi kommer till vägen så går Azka rakt över vägen och letar efter spåret (går alltid rakt över vägen) när hon inget hittar springer hon tillbaka till gärdet (det är ju där spåret brukar ligga om man inte gått rakt över vägen). Hon reder inte upp det, jag vet inte hur länge hon skulle ha letat efter spåret om jag inte avbrutit henne. Så jag gör ett nytt påsläpp där jag lämnat vägen, förutom vägen så var spåret inga problem trotts att katten fått för sig att följa med och jaga linan. Jag har gjort ett sådant här ”misstag” tidigare men inte har jag tränat som jag borde utan ramlat tillbaka i gamla vanor. Men nu får det bli lite spårträning utefter vägar och det börjar jag med på annat ställe än här hemma.

2010-11-07

I dag var det träning med bruksgruppen. Vi träffades på Bredfjäll för spår och uppletande. Jag ville ha ett spår med förledning, Michael hängde på så vi la spår åt varandra. Vi markerade våra spårpåsläpp och markerade där vi korsade och även en markering efter korsningen för att vara säkra på att hundarna gick rätt. Azka ångade på som vanligt och när vi kom till förledningen så undersökte hon det korsande spåret och vände sedan och fortsatte sitt spår. Jag är riktigt nöjd med spåret. Kanske inte riktigt lika nöjd med hennes uppletande. Hon kom in med alla föremål men hon hade inte raka skick och då vet jag som sagt inte var i rutan hon har varit och det stör mig. Så jag måste backa i träningen om jag skall komma till rätta med det. Nu har vi ingen mer spårträning med bruksgruppen detta året, men vi har två lydnadsträningar kvar. Och krypet lär vi få träna på hela vintern för att få det att fungera, en bra inomhusträning.

2010-10-31

Det blev träd fällning, till Azkas och ekorrens sorg men min och verandans lycka. Jag får väl försöka kompensera Azka med ett spår under veckan. Men ett litet kryp skall vi väl orka med.

Nu skall den ner!

Bit för bit!

Och resterande skall bli en stol att sitta och titta ut över nejden i.

2010-10-28

I tisdags var vi på klubben och tränade väldigt kort men roligt. Carina hjälpte mig med possitioner och det kändes väldigt bra så det skall vi be om igen. Azka tyckte att allt var roligt och hon hade hög förväntan på det mesta. Apporteringen gick i full fart näst intill felfritt, hon har fortfarande lite svårt att låta bli att rulla den när hon kommer in och skall sätta sig. Inkallningen och läggandet var mycket bra och i fria följet kan man kanske gnälla på att hon gick lite långt fram, men med Carinas hjälp så har vi snart ordning på det.

Krypet går fortfarande mycket långsamt framåt. Nu har jag börjat att förbereda för framåtsändandet och tränar att hon skall gå långsamt men just nu har belöningen motsatt effekt. När hon bli belönad för sitt långsamma gående så blir hon så lycklig så hon rusar iväg för att så fort som möjligt få ny belöning men den uteblir ju, så hon stannar efter en stund och sedan rusar hon igen. Men även detta går om än långsamt framåt.

Till helgen blir det kanske spår på söndag om jag inte fäller träd i stället.

2010-10-23

Vi blev fyra stycken,  Annelie och Michael hängde på. Vi la paralellspår alla fyra och det var synd att det regnade för det hade varit kul att få ett kort på oss när vi gick iväg alla fyra samtidigt. Jag gick längs åt vänster, Carina längst åt höger, Michael närmast mig och Annelie närmast Carina. För att utmana ytterligare så korsade Jag och Michael våra spår och Carina och Annelie sina spår. För Carina och Annelie gick det riktigt bra. För mig och Michael gick det sämre ingen av våra hundar korsade utan fortsatte rakt fram vilket med andra ord betyder att dom bytte spår. Men vi kommer att göra om det ändå vid tillfälle. Medan vi väntade på att spåren skulle kallna så gjorde vi ett upplet. Dockan skötte sig bra men jag är ändå inte nöjd, hon hade inte raka skick vilket gör att jag inte har koll på var hon har varit. Och det verkar som om hon är bekväm av sig, föremålet längst till vänster i rutan var ”snårigt” att komma till från den högra kanten och när jag väl fick henne dit så såg hon ut som om hon inte riktigt visste vilken väg hon skulle ta för att slippa snårigheten. Krypet fick vi tränat lite innan vi gav oss iväg till Carina och det går sakta, väldigt sakta framåt.

2010-10-22

Morgon dagens träning med Nils-Rune är inställd, vi får bestämma ett nytt datum. Så det innebar plötsligt att lördagen blev en tom dag i almanackan men det varade inte många timmar. Jag och Carina kommer troligen att träna spår och uppletande. Jag är lite sugen på att köra korsande spår det återstår att se vad Carina säger om det, men hon brukar liksom jag tycka att sådant är kul.

Krypet står still just nu, inte för att min lilla tös är still någon längre stund för hon kryper både bakåt och sidledes, men det var ju inte riktigt så det var tänkt. Men vi har inte tränat på några dagar.

2010-10-18

I söndags gick träningen hyffsat, hon var pipig under linförigheten och det får jag nog se upp med. Hon var lite okoncentrerad och hon gick på komenderingen på tillbaka hoppet när vi tränade hopp, så det blir till att träna med komendering och att avstå tillbakahoppet. Med tanke på att hon kändes lite ”orolig” så låg hon ovanligt still på platsen och det kan jag ju glädjas åt. I morgon åker vi till klubben och tränar och till helgen skall några av oss i bruksgruppen träffa Nils-Rune och träna.

2010-10-14

Min lilla docka börjar lära sig kryp utan att förstå vad hon gör. Det här kan bli lite svårt att förklara. Hon har börjat att flytta bakbenen så som jag vill men hon verkar fortfarande inte medveten om att det är bakbenen som genererar godbitar. Men eftersom hon allt oftare gör rätt så måste det ju någonstans vara på väg att trilla ner.

I måndags startade älgjakten och Azka fick skott träning. Jag var själv inte hemma men en säker källa uppger att jägarna passerade hundgården och fortsatte ner bakom huset. Och efter en stund så lär det enligt källan -ha smällt så in i he….. och det kan jag tro eftersom avståndet från hundgården var ungefär 70m. Och lite senare så kommer dom med älg på en kärra. Enligt källan så satt Azka lungt och tittade och brydde sig inte om skotten, jag får ju tro att det var så.

På lördag är det MH på klubben och då lär jag vara ganska trött på eftermiddagen så det lär nog inte bli någon träning den dagen, men på söndagen däremot då skall vi träna med bruksgruppen i T-hättan.

2010-10-05

I dag var vi på klubben och tränade lite av varje, vi började med lite fritt följ och det gick riktigt bra, vi fortsatte med några apporteringar och dom är riktigt bra just nu, det som inte är bra är när hon kommer in för att sätta sig då har hon svårt att låta bli att rulla den i munnen. Vi gjorde läggande på gången som Ann brukar säga, första gången trodde hon nog att vi skulle köra ett framförgående så det fick vi göra om och då blev det bra. Och så gjorde vi en inkallning och sedan lite kryp, fast det är inget kryp än, hon har fortfarande inte förstått att hon har en bakdel och att det är den som ger utdelning. Men hon tycker det är vansinnigt roligt att träna kryp så jag tränade faktiskt lite under skotten. Första skottet så gick vi utanför uppletanderutan och sedan förflyttade vi oss lite närmre och tränade lite kryp och det gick riktigt bra, skotten alltså. Men som sagt nu måste jag få ändan ur vagnen och ringa till Owe. Efter platsliggningen med skott så lades en till utan skott och det ville vi ju vara med på. Hon ligger och piper en hel del och har fortfarande myror i kroppen men hon ligger och jag tänker inte börja korrigera något. Sedan var det dags för fika, vi har börjat med tisdagsvärdar och idag stod Annelie och Michael för ansvaret att välkomna nykomlingar och ordna fikat och vem kan säga nej till nygräddade våfflor, inte jag i alla fall.

2010-10-04

Förra söndagen var vi och spårade med bruksgruppen. Vi var vid Silevatten och Michael la ett spår till Azka. Ca: 1000 m 7 apporter + slut. Hon började bakspåra men vände ganska omgående, kändes bra. Själva spåret kändes väldigt veligt det gick åt alla möjliga håll och jag trodde vi var tappt mer än en gång men jag hängde på och vi tog oss till slutet så hon kan inte ha velat så som det kändes. Det blåste en hel del och det kan ju vara en förklaring eftersom hon gärna slår i hela vittringsfältet. Jag är nöjd med dagen.

Denna helgen var vi på kräftskiva så det blev åter igen endast social träning. Hon härjade med Nelson och sedan fick hon träffa Rekyl också. Vi flyttade kräftskivan från Skårtaryd till Järnforsen i år och det var anledningen till att hon fick träffa Rekyl. Han var inte helt nöjd med Azka, han tyckte att hon som så många andra damer var en bitch. Han hade inte helt fel.

2010-09-21

I söndags var vi på klubben och tränade framförgående och apportering. Carina och jag konstaterade att ju fortare hon springer in med apporten desto mer minskar tugget, fast igentligen så tuggar hon inte hon rullar den i munnen.  Om jag belönar gripandet så får hon mer fart in så om jag fortsätter på det viset så kan det nog bli bra så småningom. Framförgåendet gick hyffsat hon drar fortfarande för mycket men det blir allt bättre, så långa transporter och rätt belönat så fixar vi det också.

I dag tränade vi på apportering och framförgåendet igen, och jag tycker att det blir bättre. Vi fick skott träning också, jag skulle ju ringa Owe men det har inte blivit gjort än. I dag valde jag att gå en promenad under skotten, jag gick från bilarna och bort mot uppletanderutan. I jämnhöjd med rutan kom första skottet, Azka tittade till och fortsatte som om inget hänt. När andra skottet kom lyssnade hon men brydde sig inte så jag vände och började gå tillbaka igen och åter i jämnhöjd med rutan kom skott nr 3. Denna gången stannade hon till och stod o tittade en stund och det var svårt att avgöra om det var dom människorna som stod längre bort som hon tittade efter eller om hon funderade över skottet. Hon vände och kom gående mot mig och fram till mig, jag sa ett glatt -hej och -så går vi, och då sprang hon några steg framåt och då föll skott nr 4, hon gjorde ett kort stopp och sedan brydde hon sig inte. Inte vid något tillfälle tappade hon svans eller strök öronen bakåt och jag är mycket nöjd så här långt men nu gäller det som sagt att prata med Owe så att jag inte går för fort fram.

Krypet tränar vi på här hemma och det kommer att ta tid. Jag lägger henne och håller en godbit framför henne, väldigt nära. Och sedan gäller det att ha tålamod för det enda som ger utdelning är att ett av bakbenen flyttas något framåt men som hon håller på med huvud och tassar så kommer det att ta en oändlig tid innan hon fattar vad det är som ger utdelning, men jag har blivit lovad att om jag bara har tålamod och inte ger mig så kommer hon att krypa för en tia. Och vem vill inte ha en tia på krypet.

2010-09-18

I dag har vi inte tränat någonting, möjligen socialträning. Jag åkte ner till min syster för att dra nytta av hennes ”kris”. Frågan är om det är en sen 40 års kris eller en tidig 50 års kris, hon har köpt en motorcykel men har inget körkort, det har jag. När jag gränslat cykeln så blir jag ordentligt nervös det var trotts allt över 20 år sedan, jag satt ganska länge på cykeln innan jag vågade mig iväg. Och innan jag åkte sa jag till min syster -snälla slå inte ihjäl mig om jag lägger den! Hon tittade på mig med mörka ögon och sa -jo!, det gjorde inte saken lättare. Och nog var det många år sedan men jäklar vad kul det var, det var ringrostigt framför allt när man skulle stanna, vända eller köra ut från någon sidoväg. När det lilla äventyret var över så tog vi en promenad till torget, syrran och hennes kille passade på att rösta och så tog vi en titt i en skoaffär och under tiden fick pappa sitta hundvakt på utsidan. Mer träning än så blev det inte idag. 

2010-09-17

Förra veckan tog vi en promenad runt Gunnarsvattnet och fick skott träning på köpet. Strax före sjön så small det plötsligt till och jag reagerade som ”för” hoppade en halvmeter och tänkte fa… sekunden senare så ändrade jag mig till att tänka YES!.  Azka registrerade skottet (vore konstigt annars) men brydde sig inte. Hon var kopplad och jag ville släppa henne för att inte påverka på något sätt men lite längre fram stod det två bilar vars förare diskuterade något och jag ville inte riskera att hon sprang fram till någon av dom.  Strax innan vi passerar dom så smäller det igen, Azka registrerar skottet utan att reagera. Och sedan kommer det inget mer skott, när vi kommer fram till sjön bestämmer jag mig för att gå ut på ”ön” för att se om jag kanske kan ta något kort. Vi går om kring en stund men jag hittar inget att fota och plötsligt så smäller det igen och nu visar jag inget men känner att jag skulle vilja springa från platsen för skotten ekar över sjön. Azka registrerar åter skottet men tappar ingen svans eller visar på annat sätt att hon tycker det är obehagligt på något sätt. Efter ytterligare ett skott så går vi därifrån. Vi får ytterligare två skott utefter vägen sedan blir det tyst.

I tisdags åkte vi till klubben och körde uppletande, jag bad Arne skjuta och att han skulle skjuta två magasin i rad utan något uppehåll mellan skotten. Azka registrerade första skottet men på dom övriga såg jag ingen reaktion alls. Så här långt är det bra men jag känner att det är lätt att bli övermodig. Det får inte bli fel på vägen så jag bör nog ta kontakt med Owe (min skott mentor) och ta med honom på nästa skott träning, han är den som kan avgöra när jag kan ta in henne på plan och skjuta.

Vi tränar kryp så det ryker ur gräsmattan.

2010-09-12

I går var vi på klubben och fick mycket bra att ta till oss av Nils-Rune, med tanke på att han har tävlat SM ett antal gånger och att jag och Carina hävdat att det är dit vi siktar så fick man ju vara extra uppmärksam. En väldigt uppskattad dag. Och idag tävlade vi igen, lydnaden var inte lika bra som förra helgen men vad gjorde väl det, äntligen är vi uppflyttade och kan lämna detta bakom oss. Och som brukligt är så måste man ju bjuda på uppflyttnings tårta så det var bara att åka och handla och sedan ge sig av till klubben. Vid fikat tog jag chansen att fråga Nils-Rune om krypet, det gäller att passa på. Efter den här helgen har vi fått en liten nytändning. 

 

2010-09-07

I dag var vi på klubben och tränade, hoppet fick vi till riktigt bra efter ett tag, hon ville tjuvstarta på tillbakahoppet så det var det vi fick jobba med och efter belöning av sättandet utan att köra tillbakahoppet så var hon snart med på noterna. Apporteringen gick också bra, efter att ha klickat gripandet så kom hon in med bra fart och i stort sett inget tugg. Jag ville ju lägga plats men det blev inte så. Carina o Michael hade vallat uppletande rutan så jag och Azka gick dit o körde och fick samtidigt lite skott träning, på ett lämpligt avstånd. Vad jag noterade så registrerade hon i alla fall första skottet men struntade i både det och resterande skott och det känns riktigt bra, vi får väl se när vi skall våga träna under skottlossning. På lördag har vi träning hela dagen. Nils-Rune och Åsa är inbjudna och har en träningshelg för oss på klubben men vi kommer bara att vara med på lördagen. Det var en bra träningsdag i dag. 

2010-09-05

I onsdags la jag ett appellspår på gärdet utanför huset. Hon slår lite och repeterar i vinklarna för övrigt så är hon duktig och på tävlingen kommer Eva att vara spårläggare, hon går bättre på främande.

I torsdags var jag på klubben och tränade på hoppet och apporteringen och det gick riktigt bra utan strul och sedan tog vi en långpromenad.

Och i dag så tävlade vi, suck! hur besvärligt kan det vara att bli uppflyttad!! borde nog räcka med EN tävling men vi skall kanske ägna resten av livet åt att försöka komma vidare. Spåret var kanon och det tackar jag Eva för, lydnaden i det stora hela var bra 9-9 linförighet, 7-6,5 framförgående, 10-10 läggande, 9,5-10 inkallning, 8,5-8,5 apportering, Budföringen fick vi 7-8 på hoppet nollade vi, hon gick fram och började nosa runt. Och så nollar hon platsen den var jag inte ens nervös över och platsen la vi sist så jag var ganska övertygad om att det hela var klart och det var väl det som var felet. När jag vänder mig om så står hon upp och sedan började hon att gå runt och nosa så där rök den uppflyttningen, varför hon gick upp? jaa det vete fåglarna! Men det var idag det. Snart är det glömt och då är vi på banan igen.

2010-08-30

I dag var jag och tränade i Trollhättan med Ann. Vi började med ett uppletande och det gick riktigt bra, lite otur var det när hon hade tagit ett föremål (det sista) som jag aldrig uppfattade och släppte det på vägen in. Sedan stod jag och skickade henne där jag var säker på att föremålet låg. När jag går ut för att låta henne vinda in det så upptäcker jag att där inget finns, då ber jag Ann lägga ett föremål för jag vill att hon skall få ett efter allt skickande på ett som inte fanns. Hon tog inte det men hittade däremot det hon hade flyttat på så det hela slutade ju rätt bra ändå.

Sedan körde Ann oss genom Appellen och det var med skiftande resultat. Linförigheten är ok, framförgåendet är inte bra antingen så drar hon eller så nosade hon. Läggandet och inkallningen var riktigt bra, apporteringen är sämre tempo och tugg på vägen in och på hoppet så gick hon på komenderingen pluss att hon sätter sig väldigt snett och även ganska nära på andra sidan. Budföringen var inte heller något att skryta med hon tjuvstartade och avvek för att äta godbitar som låg på plan. Och jag som har anmält oss till tävling.

 

2010-08-23

Carina tragglade framåtsändande och för det behövdes inte jag så då tänkte jag passa på att traggla med hoppet. Och frågan är om jag tränat för mycket på egen klubb, hon hoppade över satte sig och hoppade tillbaka som om hon aldrig gjort annat. Efter fyra hopp så gick jag över till att träna apportering också ett moment som kan strula, men hon apporterade som aldrig förr och då var det två moment kvar som det kan vara problem med, framåtsändande och budföring. Framåtsändandet gick också bra det man skulle ha kunnat peta i är att hon drog på vägen tillbaka men jag brydde mig inte. Då var det budföringen kvar och vid det här laget hade Carina tragglat färdigt och var till skillnad mot mig inte nöjd med träningen. Efter en liten paus så ställde hon sig som mottagare och i första skicket från Carina tillbaka till mig så viker Azka av och tänker ta ”en sväng” men hon lyssnade i alla fall och kom till mig. Och dom andra två skicken gick bättre. Så jag är nöjd med dagens träning.

2010-08-22

 I går tränade vi hela dagen, vi var i Kode och startade med spår och uppletande och sedan åkte vi till Kungälv och körde lydnad. Azka fick ett appellspår ca 300m 4:a apporter och slut. Hon gick riktigt bra, fint upptag, kom springande med apporterna och jag var mycket nöjd. Uppletandet gick också bra det blev lite strul med sista föremålet på grund av någonting som låg bara ett par meter in i rutan där hon kom för att lämna av och då släppte hon föremålet för att undersöka vad detta var och sedan blev det strul med att få henne att ta föremålet hon släppt och komma in med det. Men jag är nöjd med hennes insatts. Lydnaden var okej men hoppet strulade och jag var väl inte helt strulfri själv heller. Så nu får vi lägga lite extra krut på hoppet ett tag.

I dag så spårade vi med bruksgruppen vid Silevattnet. Janne ville gärna få inritat ett av tävlingsspåren på karta så Michael gick det åt mig med sin GPS. Spåret var 1450m och när Michael skall visa mig upptagsrutan så kommer det två stycken svampplockare och leder sina cyklar rakt igenom rutan. Jag tycker det är helt okej med störningar och det bästa är när man vet om dom. Så jag fick släppa på lite annorlunda mot vad jag tänkt, hon började med bakspår och sedan strulade hon runt väldigt innan vi kom iväg. Den skogsväg som plockarna kom på korsade vi igen lite senare och Azka snurrade rejält innan hon fortsatte och det kändes som om det varit fler svampplockare i skogen för det var ett antal ställen som hon snurrade på. Men hon jobbade sig tillbaka till spåret varje gång och tog sig runt hela spåret med en pinne borta och att hon missade den berodde nog på att hon gick på fel sida trädet och hade vinden i fel riktning. Hon fick verkligen jobba och jag är mycket nöjd. I morgon skall jag träffa Carina och träna lydnad.

2010-06-30

 I förrgår la jag ett appell spår på gärdet utanför huset, ca 350 m 3 apporter + slut. Ett snyggt upptag och resten gick lika bra så jag var väldigt nöjd och det verkade Azka också vara. I går var vi på klubben och tränade, det mesta gick bra men hon slog i hindret både på uthoppet och inhoppet. Det har hon aldrig gjort tidigare, när vi gjorde om det gick det bra. Hon var lite störd av omgivningen, det skulle kunna bero på att vi hållit oss undan mer eller mindre under löp perioden. Hon har alltid velat hälsa på folk i närheten (domare m.m.) och det blir värre om vi inte tränat på ett tag. Men jag är ändå nöjd med träningen

2010- 06 27

 Vi tränade på karta och kompass den 17:e och då blev det inget för hundarna. Så Azka och Undra fick följa med under våran strapats genom skogen och rasa av sig, och det gjorde dom. Dagen innan var vi i Backamo och tränade med bruksgruppen, Azka gick ganska hyfsat läggandet var det som var bäst. Och det var ju det hon inte hade hört talas om för ett tag sedan. Det går i vågor, det dom kan ena dagen har dom aldrig hört talas om nästa. Nu är löpet över så nu är det dags att börja träna på allvar igen. Midsommar firades hos min syster och Azka hade fullt upp med att springa efter ”kocken” så fort han förflyttade sig, han kunde ju tappa något gott. Och så tog vi en ganska lång promenad efter lunch. Så i bilen hem slocknade hon nästan omgående. I dag gick vi en kortare vandringsled och bara njöt av att vara ledig

2010-06-11

 Jag avstod det mesta av träningen i onsdags. Tanken var nog att avstå allt men jag valde att köra uppletande vilket jag nog också borde avstått. Hon gjorde fina skick men ville gärna försöka gräva ner föremålen. Om jag skall göra något så får jag nog försöka med spår, hon är lite ”virrig” just nu.

2010-06-06

Pannkakor, ja eller hur! Jag som skulle visa hur duktig Azka var på apportering. Hon var lika knäpp som senaste träningen och kompisarna log brett. Och nu löper hon, så nu tänker jag ägna mig mer åt eftersatt trädgårdsarbete. Men lite träning blir det, på onsdag träffas bruksgruppen igen

2010-05-30

Det blev inget spår idag, jag ägnade mig åt lite trädgårdsarbete något som jag definitivt inte tycker är roligt. Efter det så åkte vi iväg till ett naturreservat och tog en promenad. Att hon inte ville ta metallapporten har jag funderat på och det problemet löste jag idag. Hon apporterar som om hon aldrig gjort annat. Lösningen bestod i pannkaka, uppenbarligen någonting man gör vad som helst för. Först sprang hon bort till apporten men tog den inte utan vände tillbaka sedan blev hon stående halvvägs det var som om hon insåg att utan apport skulle det inte bli någon pannkaka. Hon sprang tillbaka till apporten och efter lite slag med tassar och puttande med nosen så tog hon den och kom springande med den. Sedan gjorde hon mycket fina apporteringar så på träningen i morgon är det pannkaka som gäller.

2010-05-29

Mina vänner och min far har hjälpt mig att få en efterlängtad veranda under Kristi flygare. Jag tar alla tillfällen att sitta där och njuta, som nu. Men Boris uppfödare är mindre glad, hon har läger den helgen och är inte förtjust i att jag avstår hennes läger för en veranda, men så har hon inte sett verandan heller. Om ni funderar på varför jag skulle åka på läger med Boris uppfödare och inte Azkas så är anledningen att Azkas uppfödare tyvärr har lyckats att pricka in då jag inte kan och hos Boris uppfödare har jag hängt kvar eftersom jag hjälper henne med hemsidan. Så under den helgen fick Azka inte mer aktivitet än att härja med Nelson. Vi har varit på klubben och tränat och så har vi provat på sök. Senaste träningen så körde jag igenom appellen med skiftande resultat. Hon la sig på läggandet men for av någon anledning upp?? Apporteringen gick inget vidare, vi provade med en metall apport och det kunde man ju inte bära och när vi bytte till trä så gick inte det mycket bättre. Men, men jag skall inte tävla före september så vi har tid än så länge. Söket var kul och Azka skötte sig riktigt bra. Men det kräver så mycket när man skall hålla på med söket det är ingenting man kan gå ut å göra själv eller på två personer. Så det lär nog inte bli mer än, prova på. Jag körde ett upplet på gärdet utanför mitt hus och det gick riktigt bra. Spåra var ett tag sedan vi gjorde så kanske i morgon.

2010-05-18

Den 9:e hade vi lägre klass tävling på klubben. När jag träffar alla spårläggare på morgonen får jag reda på att spårläggaren på det spår jag gick och ritade ut på karta hade gått spåret efter att jag hade lagt det, och hon gick med fyra lösa hundar. Det gjorde mig imponerad av hur Azka spårade. Jag hade ett reservspår som aldrig behövdes och därför la jag det själv till Azka. Hon missade två apporter en av dom fick hon nog aldrig i vind den andra vet jag inte varför hon gick över. Det var ett snyggt upptag och inget övrigt att klaga på. Jag och Carina träffades den 6:e vid Silevatten vi tyckte att det var kallt och ingen av oss var på något direkt tränings humör. Vi tränade upptag och Azka gjorde ett snyggt upptag, Häxa var däremot ”snurrig” i påsläppet viket kan skyllas på att hon löper. Och sedan kom Carina med en fantastiskt bra idé vi åkte och fikade.

2010-05-07

I går var vi vid Gunnarsvatten igen denna gången gick vi några av spåren och ritade in dom på karta. Jag var där lite tidigare och gick ett av spåren. Och eftersom jag lovat Carina att tänka på henne (hon jobbade) så gjorde jag det medan jag gick spåret och njöt av att gå där i skogen och rita på kartan. Dom andra ändrade ett av spåren lite och efter att jag gått mitt spår mötte jag Ove och vi åkte sedan bort till dom andra. När jag och Owe anländer är dom ute på spåret och vi väntar vid bilarna då jag hör att någon skjuter så jag tar ut Azka och promenerar iväg bort mot skotten. Hon hade inga reaktioner. Ove trodde att det var några från hemvärnet. När vi fikat och snackat klart var det dags att ge sig iväg hem, och då åkte jag bort till spåret jag gått selade på Azka och så bar det iväg. Denna gången gjorde jag ett direktpåsläpp. Jag gick ganska nära i linan och det kändes bra, hon fick inte samma möjlighet att sväva ut. Spåret hade legat ca 2 timmar. Hon gjorde ett väldigt bra jobb, hon stannade någon gång och undersökte ”något” det tog inte så många sekunder att det var störande och därför lät jag henne hållas. Tiden hade jag ingen koll på men det gick som tåget och kändes riktigt bra. I morgon skall jag och Carina ut i skogen och träna.

2010-05-04

I söndags åkte jag och Janne till Gunnarsvatten och gick igenom var tävlingsspåren ligger. Och jag passade på att ta ett av spåren. Janne tog tiden, det har jag inte gjort tidigare så det var roligt. Det var ett slarvigt upptag med mycket snurr innan vi kom iväg. Hon missade andra apporten men för övrigt gick det bra och vi var runt på 14 min så det får man väl vara nöjd med. I går var vi och tränade lydnad med bruksgruppen, hon var en orolig själ. Men träningen gick ändå bra, det kändes som om man fick löst upp dom flesta knutar innan man la av. Hon har svårt för att gå nära folk utan att hälsa på dem, men i slutet gick det bra. Vi hade av någon anledning problem med läggandet och det fick jag ingen ordning på så det måste jag fundera lite över. Men det var en bra träningskväll och jag tror att alla kände det samma.

2010-05-01

Träningen i tisdags var någorlunda, hon var okoncentrerad men genomförde ändå det jag bad om. När Carina kom så hjälpte jag henne med inkallande med ställande och sedan var det hennes tur att hjälpa mig med budföring. Azka springer bra till mottagaren men när hon skall tillbaka till mig så strular det. Hon drar iväg på annat, så därför kör jag från mottagaren till mig första sändningen. Efter att vi hållit på ett tag så blev det allt bättre så det är väl bara att traggla vidare. I torsdags var vi ute med bruksgruppen och la spår efter karta och kompass. Vi gick två och två. Tänk! både jag och Carina var ovanligt samstämmiga därute i skogen vi hade vid ett tillfälle något skilda åsikter men det löste sig så fort jag slutade hålla kartan upp och ner. Det blev inte mycket tid kvar för att aktivera våra hundar när vi var färdiga. Och det jag gjorde kanske inte var det bästa, jag undrar vad Gunvor hade sagt om det. Man vill ju inte gärna lära hunden att skifta spår. Jag bad Carina gå upp och lägga ett slut där vi avslutade spåret vi gått tillsammans, sedan släppte jag på Azka. Spåret var kanske 700 m, inga apporter och ett slut. Och nu var ju frågan, vem skulle hon spåra? Vissa bitar av spåret visste jag var jag respektive Carina hade gått, och hon spårade till största delen mig men hon gick även en del på Carina. Hon hade det nog jobbigt det snurrade nog lite i huvudet på henne. När hon kom till slutet så plockade hon upp det och bar det en meter sedan slängde hon det för att fortsätta spåra. Jag kunde se hur hon funderade på om det verkligen var rätt slut innan hon släppte det. Ja, det var kanske inte så snällt eller bra heller för den delen men hon fick i alla fall göra någonting och det dövade samvetet som man alltid bär med sig

2010-04-25

Idag spårade vi själva vid Gunnarsvatten. Hon skötte sig galant, hon repeterade mindre än hon brukar i vinklarna, tog alla apporter och jag är mycket nöjd. Vi åker till klubben på tisdag för att träna lydnad och på torsdag skall vi träna spår med bruksgruppen. Och då skall vi gå efter karta och kompass. Tyvärr så kommer vi att träna vid Silevatten annars hade jag kunnat gå mitt tävlingsspår. Jag har inte många tillfällen att gå tävlingsspåret så det gäller att ta alla  tillfällen som går.

2010-04-24

I måndags tränade vi hemma hos Mari, och för våran del var det inget att skryta med. Det var snarare rena katastrofen. Vi tränade plats, apportering och budföring. Platsen var inga problem, apporteringen var under all kritik, hon gjorde allt annat än att hämta in den. Och budföringen var inte mycket bättre, jag tränade från mottagaren till mig eftersom det är där problemet ligger. Det lär jag nog få hålla på med ett tag för hon hittade allt som oftast andra vägar att ta. Vi har snart lägre tävling på klubben och jag har fått ett spår att gå så det kommer att bli lite spårträning med Azka under veckodagarna ca: två veckor framöver.

2010-04-11

Påsken firade vi nere i Skårtaryd. Den enda träningen Azka fick var att brottas med Nelson. Och det verkade hon nöjd med. I går var vi i Lindome och tränade, spåret var ca:800 m ett föremål i början och sedan 7 apporter + slut. Hon startade med att bak spåra och hon var väldigt envis hon kämpade länge för att gå åt fel håll men till slut så löste hon det och vi kom iväg. En apport missade hon på grund av att hon snurrade i vinkeln och gick sedan långt från spåret en bit innan hon var helt rätt igen. Och sedan fick vi förledning, vårat spår korsade det som Dan skulle gå men som tur var så var det snitslat och det är alltid mycket lättare när man är medveten om störningar. Hon växlade spår och ville gå på Dan och Heras spår jag lät henne inte fortsätta så hon snurrade lite och letade upp ”rätt” spår. Strax efter detta låg en apport och den gick hon över sedan kom vi återigen att korsa Heras spår och även nu så byter hon spår jag gör som vid förra övergången med samma resultat och efter det kom slutet. Hon stoppar ner nosen och markerar slutet och sedan går hon rakt över det. Och eftersom hon är förtjust i slutet så undrar jag vad som fick henne att göra så. Dan hade sitt slut i närheten av vårat och hans hund började enligt honom att gå på vilt strax före slutet. Jag funderar på om hon blev så störd av förledningarna och av det som störde Hera så att det var därför det blev som det blev. Efter spåret åkte vi till GMBK och körde lydnad, Azka gick hyfsat. Problemet jag har är att jag ”tappar” henne ibland, jag måste hela tiden ha full koll annars tar hon tillfället i akt. Och efter lydnaden körde vi uppletande. Hon sprang och hade svårt för att lyssna, olydnad med andra ord. Och så slarvade hon med föremålen hon tappade dom på vägen in. Men det har ändå varit en bra dag.

2010-03-26

I dag var det äntligen dags att komma igång. Vi var i Kode och spårade. Azka var en katt bland hermelinerna, 7 st Rottweiler och Azka. Det regnade och var ganska kyligt så efter spåret var man blöt både från in och utsidan, men det var det värt. Azka älskade det, hon var verkligen lycklig. Jag beslöt att ta ett appell spår och Annelie fick lägga det. Jag misstänkte att det skulle bli ett ”slarvigt” spår med tanke på att vi i stort sett inte gjort någonting sedan jul. När det var dags att ta spåret så började vi med att gå med och titta på Annelies spår även det ett appell spår. Hennes hund var riktigt duktig, det var hennes första appell spår. Efter det går vi iväg för att ta mitt spår som Annelie går med på och samtidigt går Jari iväg på sitt spår. Och vi konstaterar att våra spår blivit drygt två timmar vilket passar mig utmärkt med tanke på Azka. Det var full fart ut och ett slarvigt upptag med mycket spring i benen, hon repeterade en del i vinklarna. Hon tog alla apporter 7 + slut och kom snällt in med alla. Jag var väldigt nöjd och min lilla docka var lycklig. Tyvärr så tar det nog några helger innan vi kan vara med igen, almanackan säger att det är annat inbokat.

2010-02-24

Krypet kommer nog att ta tid att lära in, ibland går det bakåt som en groda och ibland går det bakåt riktigt snyggt. Men framåt, nä det vill sig inte riktigt. När det väl går framåt så hoppar hon framåt med baken och så vill vi inte ha det. Jag har gott om tålamod och så länge jag inte belönar fel så vi skall nog få till det så småningom

2010-02-23

Jag kan fortfarande skylla på snön. Idag skulle vi varit på medlemsmöte men det blev inställt på grund av att det inte var plogat. Jag har försökt att träna på kryp inomhus men mitt lilla hjärta har lite svårt att få det att gå framåt, bakåt går bra. Att det ibland skall vara så svårt att göra sig förstådd. Men skam den som ger sig, vi gör nya försök senare ikväll. Jag tycker att det är mysigt med snön men det är tråkigt när det inte går att träna så nu är det okej om våren vill komma. Dessutom skulle hon minst sagt behöva gå till frisören.

2010-02-21

Idag skyller vi på snön, och det är det säkert fler som gör. Jag känner mig ganska så ledbruten. Har skottat snö på både tak och gångar. Det värker i muskler som jag inte visste fanns och min lilla docka tycker att jag är väldigt tråkig. Men jag är så trött och har ingen större motivation att träna med henne. Solen lyser och det är en otroligt vacker vinterdag så jag får väl i alla fall ge mig ut och ta lite kort och kanske träna något stående också. Hon måste ju få göra någonting vettigt.

2010-02-14

Idag blev det ingen träning för våran del, i alla fall inte i stallet. Så det tränades kryp hemma på köksgolvet i stället. Och det skall nog bli bra vad det lider. Förra söndagen var vi i stallet och träningen gick bra. Hon förstod helt plötsligt vad ordet före betydde och även dom andra momenten gick bra. Men vi avstod från apporteringen. Och av någon anledning så glömmer jag bort budföringen. Så nästa gång skall jag försöka komma ihåg att få med det, det finns ju många mottagare i stallet så jag har väl inget jag kan skylla på

2010-02-02

I söndags var vi och tränade i stallet igen. Jag tror jag skall avstå från apporteringen i stallet, hon tvekar att ta den, hon tänker ta den men hittar inte rätt grepp och ser ut som om hon tycker den är lite äcklig, som om hon inte vill få ”sand” i munnen och då börjar hon slå på den med tassarna. Jag har inget behov av att lära henne apportera på ”sandstrand” så det får vi nog träna på andra ställen. För övrigt så gick det väl sådär. Framförgåendet var helt borta läggandet, inkallningen och linförigheten var okej. Vid ett tillfälle så rusade hon fram till Carina och började svansa omkring henne, har ingen aning om varför hon fick för sig att göra så. Men jag blev tillräckligt irriterad för att känna att jag nog borde avsluta träningen. Jag la henne en stund och försökte lugna ner mig. Efter en stund så körde jag några moment till, och det gick hyfsat så avslutningen var okej. Och sedan tackade jag för mig och åkte hem.

2010-01-25

Igår tränade vi i ett stall, bruksgruppen har fått hyra manegen två timmar på söndagskvällar. Jag blev förvånad över att hon inte var mer intresserad av underlaget än vad hon var. Hon fungerade riktigt bra. Först tränade vi lite själva och sedan tog vi tio minuter egen träning. Jag valde att köra fritt följ och inkallning, Michael stod som godisvakt vid burken. Jag gick ganska länge utan att hon fick belöning och det var nog nyttigt för man kunde nästan se på henne när jag brukar ge belöning. Efter den egna träning skulle vi köra lite själva igen men jag valde att avsluta och åka hem, för då hade vi suttit still ett tag och Azka frös trotts att hon hade täcke på sig. Och väl hemma så stod temperaturen på -15 så det var nog inte så konstigt att hon frös.

2010-01-23

Idag la jag ett litet spår till Azka ca:300-400 m, fyra apporter + slut och en liggtid på ca: 4,5 timmar. Ungefär 100 m före slutet fick hon tappt och snurrade en hel del men hon redde ut det och för övrigt fanns inget att klaga på.

2010-01-18

I söndags fick Azka göra ett uppletande och det märktes att hon inte gjort något på ett tag. Det var väldigt mycket spring i benen innan hon kunde börja koncentrera sig. Och jag överdrev väl en del när jag la sex föremål jag kunde ju faktiskt nöjt mig med färre. Efter fem föremål så hade motivationen börjat sjunka och det blev jobbigt att hitta det sista jag blev tvungen att gå ut en bit i rutan innan jag skickade henne. Jag fick göra ett antal skick och hon stannade och åt snö o tittade på fåglar. Men till slut så gick det och då kom det massor av beröm o belöning. Hon fick dra lite kärra också, lika bra att passa på innan jag lånar ut grejerna.

2010-01-12

Det har fortfarande inte blivit någon direkt träning men vi har dragit lite mer kärra och det fungerar bra. Azka fick bo en del på pensionatet i helgen. Jag hade fått den stora äran att få vara med vid valpning. Så medan Azka låg ute i pensionatet tillsammans med gäster och pensionatets egna hundar så satt jag och Marie och väntade på att tiken skulle tycka att det var dags. Den väntan blev lång. Jag gick upp till Marie på lördag kväll men när tiken vid halv nio på söndag kväll fortfarande inte var färdig att släppa ut dom små i ljuset så gick jag hem. Och den natten/morgonen var det dags att låta dom komma ut.Jag missade valpningen denna gången men får väl hoppas på bättre tur vid ett annat tillfälle.

2010-01-06

Jag pratade med min kompis Carina i telefon igår. Hon berättade att hon skulle vilja lära sin ”Häxa” att dra pulka, jag erbjöd mig att låna ut mina skacklar och ok men någon riktig pulka har jag inte. Jag brukar fästa en vanlig plastpulka bakom eller så använder jag en skrinda som är avsedd för ändamålet. Boris drog en del men jag har inte lärt Azka att göra det och kände väl att jag inte hade någon större lust att ge mig på det heller i alla fall inte igår. Temperaturen har legat en bit under 10 grader och det var en klok människa som en gång sa att man skall undvika att anstränga hundar när det är så kallt. Så det har funnits anledning för mig att vara lat i flera dagar. Men idag låg temperaturen endast på 11 grader och det är ju bara lite under 10 grader och dessutom så fick jag ett anfall av tränings lusta, dom har varit sällsynta den sista tiden. Så ut under huset och rotade fram skacklarna och skrindan, jag kom nämligen på efter ett tag att jag har slängt plastpulkan då den var trasig. Och så var det ju det här med träningen. Boris hakade jag på allt på en gång och sedan bar det iväg, han brydde sig inte om att det satt fast grejer på honom kände han att han skulle behöva gå upp i skogen så gjorde han det om sedan skrindan hängde bakom var av mindre betydelse det varbara att ta i förr eller senare så skulle antingen skrindan eller träden ge vika. Så honom fick man hålla koll på. Mitt lilla hjärta däremot är en försiktigare dam och skulle nog inte acceptera att sitta fast med saker som låter bakom sig. Jag kopplade ihop skacklar och skrinda satte oket på Azka och så gick vi ut på vägen. Jag fyllde skrindan med sådant som skulle slängas och så skulle vi gå ner till skräp stationen en promenad på ca:2 km. Tanken var att hon skulle gå med oket på sig medan jag drog skrindan en bit för att vänja henne vid ljudet. Men när jag står där så bestämmer jag mig för att koppla på allt, hon litar på mig och blir det för besvärligt så är det bara att koppla av grejerna och starta om. Sagt och gjort, på oket finns fästen för skacklarna mitt på kroppen och framme vid sidan av halsen, jag började med att sätta fast dom mitt på kroppen då har hon större rörelsefrihet så här i början. Jag gillar inte att behöva fästa dom där då sidofästena kanar ner en bit och överdelen på skacklarna riskerar att slå henne i ryggen när hon går, men med kopplets hjälp så hittade jag en acceptabel lösning. Och när Azka väl sitter fast så återstår då att få hela ekipaget i rörelse framåt. Jag tog tag i Azkas halsband och började hjälpa henne framåt, det var inte populärt dom första metrarna men med peppning, godis och uppmuntran så tyckte hon strax att det var helt okej. Det behövdes inte många meter förrän hon går med flaggan i topp och tycker att hon är jätteduktig. Besvärligt blev det när hon går för långt fram och vill vända sig om för att få en godis, men efter att ha planerat upp den biten så var det inga bekymmer längre. På hemvägen så flyttade jag fram skacklarna det blev lite protester i början efter som hon då sitter fast mer, men det gick strax över. Och snart trippade hon lika stolt igen. Hon drog inte hela vägen hem, jag tyckte hon kunde få rusa runt i snön lite också. Nu måste vi nog ut och träna på det här någon mer dag. Och i morgon är det dags för vaccinering.

2010-01-01

Det har varit lugnt på tränings fronten ett tag. Inte mycket mer än promenader, Azka skulle nog gärna vilja göra lite mer men just nu har hon en väldigt slö, lat och julmats stinn matte. Nu när mitt paradis inte längre finns i familjens ägo vilket varit guld värt över nyår då där varit tyst och lugnt. Har det någon gång avfyrats fyrverkeri så har det startat 12:00 och varit slut 12:30 och inte en smällare vare sig före eller efter det. Så jag måste tillstå att jag varit ganska nervös inför detta nyåret som firades hemma. Det blev ett lugnt nyårsfirande tillsammans med mina föräldrar och för att försöka undvika så mycket som möjligt av raketer så inhandlades ett par mörkläggnings gardiner. Det var inte många fönster som det gick att se ut genom när jag var klar med mörkläggningen. Dom närmsta grannarna hade inget fyrverkeri så dom fyrverkeri som hördes var åtminstone några 100 meter bort. Och det gick fantastiskt bra, det var vid vissa smällar som hon lyfte på huvudet och såg lite ”undrande” ut men det var också allt. Promenaderna den dagen var också något som oroade men även dom gick bra, det hördes en del smällar och vissa noterade hon utan att reagera och andra struntade hon i, själv så tror jag att det var positivt att det inte syntes några ljusfenomen i samband med smällarna. En bra start på 2010.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *