Tåme och Riesenlägret

Träningskompisen var lyrisk efter att hon kommit hem från Tåmelägret förra sommaren och sa -du måste följa med, du bara måste. Och så blev det. Att komma med är inte det lättaste det gäller att hänga på anmälningsknappen när det är dags, jag lyckades.
Min tanke var från början att anmäla mig till spår men efter noga övervägande så ändrade jag mig till brukslydnad och uppletande, spåret är inga större problem däremot är det så i lydnaden och naturligtvis skall jag ju välja det jag behöver få hjälp med.
Det är några mil till Tåme 🙂 Vi reste ihop utan att åka karavan, vi bestämde orter och ringde varandra utefter vägen.
Vi reste på torsdagen och kom fram på lördagen, söndag startade kurserna.
Det blev ett läger med mersmak så om allt går i lås så hoppas jag komma med nästa år också.
Jag fick mycket att stoppa i ryggsäcken, nu gäller det att ta vara på allt och inte falla tillbaka i gamla mönster igen.
Våran instruktör Ulrika Axelsson hade mycket att ge och alla underbara kursdeltagare hade också en del att bidraga med.
Tänker inte fördjupa mig i träningsdetaljer.

Efter Tåme bar det av till nästa läger Riesenlägret.
Uppfödaren har tjatat sedan -95 på att jag skall åka till Riesenlägret men det är inte så lätt när man inte har husvagn och antalet inomhusplatser är begränsat.
Men nu inhandlades det en husvagn förra året med tanke på hundläger så nu fanns det ingen ursäkt längre.
Detta lägret var ett annat typ av läger, ett familjeläger.
Det fanns inga instruktörer som höll i kurser utan gruppledare som tog hand om deltagare och hade samma möjlighet att träna egen hund.
Det fanns också tid för annat, bland annat var det en dag som inte var bokad för någon aktivitet och man kunde spendera som man ville.
Den dagen passade jag på att ägna ihop med min bror och familj då dom har sommarstuga bara ca 3 mil från där jag befann mig, det visade sig bli rena släktträffen 😀 mina föräldrar och min syster med barn och sambo var också där.
Jag hjälpte uppfödaren med en träningsgrupp på lägret och även om det skulle finnas tid för egen hund så blev det inte så mycket av det vilket inte spelade så stor roll med tanke på att vi redan hade ett träningsläger i ryggen och var ganska slitna redan.

Att resa med två hundar skulle nog kunna bli besvärligt för hund nr.2 som inte skulle få mycket mer tid än rastning 3ggr per dag och om det dessutom blev varmt, viket det blev så skulle det bli väldigt jobbigt.
Så Azka fick vara på pensionatet och det var hon inte ledsen över 😀 värre var det nog för mig.

Nu skall jag försöka ta till vara allt jag fått till mig under dessa läger och så hoppas jag att jag får chansen att komma med nästa år också.

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.