Djur i bur

Så har Ära fått uppleva sin första julafton, i bur.
Det låter värre än det var, ära har skadat sitt bakben och efter att ha konsulterat veterinären och inbillat mig att jag skulle reda ut det själv så fick jag i fredags lagom till jul ledigheten inse att jag måste ta mig till veterinären innan han tog ledigt.
Hennes ben hade svullnat avsevärt och veterinären konstaterade att han måste lägga dränage.
Några timmar senare ligger Ära drogad i buren och Azka sitter stolt i framsätet.
 
Det fanns en viss oro för hur det skulle gå med två tokiga riesen, en brukade vara nog så stökigt.
Och inte nog med att dom var två en skulle dessutom gå om kring med tratt och riva ner både gran och annat.
Men jag lugnade alla med att det skulle lösa sig, ingen blev lugnad.
Jag tog min stora tygbur och ett antal kompostnät med mig och byggde en inhägnad i vardagsrummet.
Dom skötte sig föredömligt hela helgen, om det beror på att ”kocken” var där och stack till dom lite skinka då och då vet jag inte.
 
 
På nätterna flyttades bur och nät till rummet där vi sov.
Jag vågade inte låta dom vara tillsammans utan bevakning, även om Ära inte kunde komma åt att slicka på sitt ben så kunde Azka göra det.
Så Azka fick sova i buren på nätterna och för att Ära inte skulle ”härja” med tratten på nätterna så hägnade jag in sängen.
Att dela säng med en hund med tratt är inget jag rekomenderar, det blir inte mycket sömn och tratten får man sig en smäll i ansiktet av lite då och då under nattens timmar.
 
På julaftons morgon var vi uppe med tuppen och tog en promenad i orörd snö, så härligt.
 
 
När vi efter några sköna dagar med god och mycket mat packade ihop för att resa hem så stod granen fortfarande ”grann i stugan”
Och min systers lilla antydning om att fira julen hos mig nästa år är glömd. 🙂
 
 

 

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.